måndag 16 november 2009

Götamål

Götamål talas främst i Västergötland, Dalsland, norra Halland, delar av Småland och delar av Östergötland. Bohuslän har vissa drag av Götamål. Några kännetecken är vokalsänkning, ord som la och gôr, bestämd form i plural, förkortning framför vokaländelser och bortfall av r (som i "hunda"). Ord som har i och y blir ofta e och ö som i körka (kyrka) och mitten (metten). E används ibland istället för a som i sola (solen). Andra ord som finns är mö (mycket) och kiligt (tråkigt).


Det förekommer en del skorrande r och tungspets- r enligt den så kallade götaregeln som säger att tungrots-r används i början av ord och när r-ljudet är långt. I övriga fall används tungspets-r.

Götamål har ibland bindevokal, till exempel deskebalj (diskbalja)

Dessa, detta och denne brukar ofta användas istället för den här och den där.


Västgötskan

Västgötskan pratas i Västergötland och är en gren av Götamålet. Uttalet inom västgötskan vilar ofta på vokaler medan konsonanter stöts fram snabbt. Det medverkar till att en del konsonanter försvinner om de tenderar att stå bredvid varandra, till exempel Li-köping istället för Lidköping. Bokstaven g har en tendens att bli till k som i fåklar (fåglar). Det finns två helt olika sätt att uttala r på västgötska. Om ett r finns inuti ett ord uttalas det som i rikssvenskan, och om det är i början på ett ord uttalas det på västgötska. Ett bra exempel på det är ordet röra. Ändelsen -er och -r används när adjektiv genusböjs. Exempel: Tjocker (tjock), later (lat) och gröner (grön)


En annan ändelse som ofta används är den feminina ändelsen -a på substantiv i bestämd form som används istället för rikssvenskans -en. Till exempel sola(solen) och räva(räven)


Kända personer som har dialekten:


Christian Olsson

Leif "loket" Olsson

Glenn Hysen

Glenn Strömberg






Av Maria Pettersson och Erik Holm Andersson

6 kommentarer: